Pappa ringde idag. Han nämnde när han var här att han skulle lämna peng till en gåstol. Det börjar bli dags för lilleman att öva att gå. Det slutade med att jag beställde denna variant. Tänkte att det är snyggt med en svart samt att det är en neutral färg ifall det kommer en bäs till så småningom (!) Denna modell var även den som var slut på flest ställen så jag tänkte att den måste vara bra! Det visade sig att det var en exakt likadan som Esther har.
Herregud. Vart tar tiden vägen? Gustav blir snart nio månader. Snart kryper han. Snart går han. Snart går han ut genom dörren och ska till skolan.
Jag har verkligen försökt att "ta vara på tiden" som alla pratar om. När Gustav föddes hamnade vi i minst sagt märkliga situationer. Det var alltför mycket brus omkring oss vilket resulterade i att vi inte kunde slappna av. Situationer stal uppmärksamheten som vi ville och egentligen behövde ge vårt barn och vi kan idag båda vara ledsna att vi inte fick njuta i lugn och ro. Jag kan känna mig berövad på den första tiden. Något jag aldrig kommer kunna förlåta. Jag orkar inte kriga heller för då går ytterligare energi, tid och uppmärksamhet till fel sak.
Efteråt, när det lugnat sig, har jag gjort allt som står i min makt för att försöka vara närvarande i varje minut.
Gustav är mitt första barn. Den största gåvan jag någonsin kunnat få. Ett barn som skänker mig glädje varje dag. Därför har jag även lärt mig en läxa att ingen, oavsett, någonsin ska få stjäla vår tid. Tiden med Gustav, min närvaro med honom och all min uppmärksamhet är den största gåvan jag kan ge honom. All min kärlek till detta oskrivna lilla blad. Gud vad jag älskar denna lilla gobäs.
Gränslös kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar