Sågmon

Sågmon

måndag 15 augusti 2016

Vecka 1 forts.

Så hur gick det denna vecka nu då? Slafsade jag i mig en pizza i Birsta? Nä. Jag hittade ett otroligt gott alternativ som jag aaaaldrig normalt sett skulle ha valt. Inkokt lax m. sallad, broccoli och aioli.

Följande dagar har gått bra. Jag har legat på mellan 20-50 g kolhydrater per dag och hållit mig runt ca 1500 kcal. Nöjd.

Hur gick det med kalaset?
Jag har ätit tårta, kakor, druckit saft och vräkt mig. Dock ingen mat.... Jag fick det att låta som att jag varit duktig!?

Klarar jag att ställa om nu då? En dag till en annan... Japp, det ska jag fixa! Skriver inget vidare. Det är bestämt!

Inskolning dagis imorgon. Vemod.

Återkommer!

onsdag 10 augusti 2016

Igår var en sån där dag... Igen.

Ja. Igen.
Vet inte om jag kunde utläsa ett mönster av mina tidigare inlägg. Det verkar som att Juli/Augusti är en brytpunkt... Då jag orkar ta tag igen i min ätstörning. Det verkar också som att april/maj verkar vara brytpunkten då allt rasar samman. Kanske finns ett mönster?

Jag har "peakat" igen viktmässigt. Jag gråter inombords. Hur kan jag bara fortsätta misshandla min egen kropp, mig själv helt skoningslöst? Vad är det som driver den tanken hellre än att vårda sig själv? Hur långt kan detta gå? Om jag inte tar detta på allvar, om jag inte sätter stopp en gång för alla, hur långt kan siffrorna skena?
Vad är känslan just nu? Jo, mentalt är det känslan av skam som ligger tungt över allt. Misslyckad. Oduglig. Äcklig. Egentligen inget nytt. Dessa känslor bär jag om mig själv varje dag året om. Känslor som jag accepterar. Visst är det hemskt. Visst är det sorgligt.
Fysiskt känner jag den största skillnaden. Nu är jag jävligt tungandad. Trappor är skitjobbigt och jag går långsamt, tungt och flåsande. Det spänner över magen när jag sitter. Jag känner plufsigheten i ansiktet, hakan. Den där skämmiga jävla fethakan. Jag hatar den. Andningen är klart påverkad.

Nu vill jag börja ta hand om mig igen. Jag står inte ut!!!!
Igår gick bra.
Jag tänkte skriva hur "detoxen" ter sig.
Dag 1:
Frukost - ägg o smör o fettkaffe.
Lunch - En varmkorv, ägg, majonnäs.
Middag - hamburgare på sesambröd.

Visst sug på eftermiddagen. Hungrig på nattkröken. Åt ett ägg. Inget annorlunda mentalt eller fysiskt. Pissat mer på kvällen. (Släpper vätskan så fort??)

Dag 2:
Frukost - 2 ägg, ett sesambröd, smör, några skedar turkisk yoghurt med frön, lite acaciahonung och en fettkaffe.
Jag valde bort skålen m yoghurt då det drog iväg både i kolhydrater och kalorier.

Tog en tsk L-arganin för att stoppa ev sötsug i förebyggande syfte. Verkar fungera!

Mentalt: Fortfarande motiverad. Bestämd. Ställer mig ändå frågor kring hur jag ska hantera Gustavs födelsedag på Söndag med fikat. Jag har ju bakat som fan... Gooooda kakor.... Nä, nu gäller det att stålsätta sig! Varje dag är kritisk nu. Minsta fel så fallerar allt. Jag kan inte ta "lite" socker.
Fysiskt: Jättekissnödig! Huvudvärk.

På väg till Birsta nu och har bara haft i huvudet att jag skulle kunna äta kebabsallad... Men... Varför inte en vanlig sallad med linser osv?

Återkommer!