Jag lärde mig något nytt igår. På ett riktigt äckligt sätt.
Jag har lärt mig mycket om LCHF på sistone genom att läsa och söka svar. Kosten genererar många frågor för mig. Åter tillbaka till huruvida kcal är det enda väsentliga i viktminskningssyfte. Det framstår på nätet som att det tvistas om detta. Många hävdas att det är "bara att äta". En sanning med modifikation.
Som gammal Cambridgevän (numer ovän) så vet jag av erfarenhet hur det är att svälta. Jag svälte mig ner 17 kg 2006. Men det är att strida mot alla naturens lagar. Även om man hamnar i ett tillstånd kallat Ketos.
När du befinner dig i ketos så tappar du tillslut hungerkänslor, får ett tillskott av energi och behöver inte lika mycket sömn. Vilket för mig var en fantastisk kick. Dock tror jag inte att det är sunt att befinna sig i detta tillstånd under lång period. Men det är oavsett en effektiv metod om du vill gå ner i vikt. Jag har länge önskat att man kunde kombinera att äta men ändå landa i ketos. Men det gick väl inte?
När jag nu fått svart på vitt att min kusin tappat 17 kg på 10 veckor så tyckte jag ju att detta var ett mirakel. Jag bombade henne med frågor kring kalorier och kolhydrater och fick liksom inte ihop det. Vad då inte räkna kalorier?? Jag läste samma tankemönster på alla lchf-sidor. "-Skit i att räkna!"
Nu förstår jag varför.
Jag hamnade på Jonas Berqvist hemsida och där fanns svaret på min fråga.
"I princip finns det två situationer när detta inträffar - vidsvältketos där man helt enkelt inte äter tillräckligt med kalorier överhuvudtaget eller vid dietketos vid lågt kolhydratintag, lågt-måttligt proteinintag men med bibehållet energiintag"
Så, genom att inte fokusera på kalorierna utan istället ha koll på kolhydraterna så hamnar du förr eller senare i ketos, vilket i sin tur genererar minskad hunger som i sin tur genererar ett kaloriunderskott eftersom du helt enkelt inte är lika sugen på att äta lika mycket. Där satt den! Då förstår jag. (Gissar att det är individuellt från person till person vid vilken nivå av kolhydrater du når din ketos)
Det är således ett faktum för mig att kalorier alltid räknas. Det finns inga mirakelkurer. Och de som tror att det bara är att svepa grädde och grisa på hur som helst med denna kost får tyvärr tråkiga besked.
Min sammanfattning blev härom dagen alltså att prova gå ner till under 10 g kolhydrater/dag för att optimera min ketos. Det var inte lätt. Jag var hungrig.
Direkt så började jag samtala med mig själv om att detta inte var min väg att gå. För om jag utmanar mig för hårt med hunger så kommer jag lätt att tappa kontrollen och falla för frestelsen att äta och då skiter jag i vad, för då har min sämre sida tagit över.
Jag skrev och frågade i en grupp på Facebook om tips. Jag fick samma gamla tips som jag läst överallt. Tillsätt mer fett och drick mer vatten. Någon skrev om sina fantastiska keto-bollar. Jag nappade! Här ska fyllas på med fett och i chokladform!
Jag svängde ihop dessa bollar och stoppade i mig. Jag blev mätt och jag stillade även mitt chokladbegär. Jag hade detta att välja på eller att äta rent smör. Jag hade redan passerat mitt kolhydratintag för dagen och detta genererade 1 g kolhydrater/boll.
Nöjd gick jag och Gustav upp och gjorde kväll. Jag somnade gott men vaknade vid 02:00... mådde sjukt illa och hoppades att det skulle släppa. Men det bar sig inte bättre att jag fick springa på toa. Jag kräktes.
Efter att jag slutat vara pinsam på toaletten och mådde mycket bättre så kröp jag ner igen. Jag grubblade på om det kunde vara någon koppling med bollarna och illamåendet? Fram med Google! Jag hittade snabbt svaret på 56kilos blogg:
"Hormonet CCK fungerar som en väktare höger om ytterdörren av en byggnad. Den utsöndras från tunntarmsväggen och signalerar hjärnan att mat är på väg från proteiner eller fetter som kommer i dess territorium. Det är det hormon som signalerar hjärnan att den ska vara mätt och sluta äta. CCK (Kolecystokinin) har också en försvarsmekanism för att äta för mycket protein och fett, ett av dess andra jobb är att signalera till din gallblåsa att utsöndra galla för att absorbera fettet. (Om du äter för mycket fett så kommer du att må illa och t.o.m kräkas) Men detta är inte fallet för kolhydrater".
Så därmed lärde jag mig dagens läxa.
När jag vaknade idag så tänkte jag direkt "nu så får det vara nog med extrema åtgärder". Ät som jag gjort sedan start och håll inte på med extrema experiment. Vitsen med detta är ju att jag ska må bra, hålla mig mätt. Om jag sedan kan gå ner i vikt så är ju det en bonus. Men jag måste hämta hem mig själv igen till min grundtanke med att börja med detta,
jag vill prova detta för att se om jag mår bättre.
Började dagen med turkisk yoghurt utspädd med lite grädde, frön och lite honung.
Back on track!
