Dagens deg! Degens dag!

Mamma har en bakplatta. En elektrisk. Och jävlar vad bra den var!
Vi hade bestämt sedan länge att vi skulle baka denna dagen. Sista dagen i Mars. Påskveckan. Hembakat tunnbröd och påskskinka med senap och äppelmos. Precis som alltid. En riktig tunnbröds-stut!
Gubben var ledig , Min allra finaste skulle komma och baka med mig och jag hade hela bilden klar för mig. Men det blir sällan som jag tänkt mig. Och då blir det kaos i mitt huvud.
Gubben sov inte på hela natten. Min allra finaste skrev på morgonen att dottern inte varit frisk i helgen så hon blev hemma.
Där stod jag med en deg... Fast degen låg i 3 stora bunkar. Det var MYCKET deg. Mamma har drabbats av MS (multipel skleros) och sitter mestadels i rullstol så hon gjorde det hon orkade. Mammas man bidrog med gräddning av brödet trots att han är sjukskriven pga att han varit med om en arbetsplats-olycka så att axeln hoppade ur led. När min andra hälft vilat en stund så avlöste han förste-gräddaren. Så visst blev det bröd.

Jag tänker inte säga att det gick smärtfritt. Idag har jag en låsning i ryggen och gubben jobbar så det är lite kämpigt med 9 kg bäbis. Jag är också jätteirriterad över att det inte blev som jag tänkt. Men jag riktar det inte mot någon utan det är bara på det sättet jag hanterar att det blev en förändrad situation. Så jobbar jag.

När vi skulle åka blev det känslosamt för mamma och jag är inte sen att haka på. Ångest. Usch. Avståndet är jobbigt. Särskilt nu när mamma inte orkar komma till oss. Jag ber till gudarna att det förändras.

Åt jag någon ätit, jag som så sturskt kastat mig in i LCHF-världen??
-NÄ! Tänk för att jag inte gjorde det!

Mamma bjöd på påsklunch med skinka ägghalvor och ost-sallader. Yummy! Alldeles perfekt!
Jag stod även emot på hemvägen när Gubben laddade upp energiförrådet med ett McDonalds-mål. Jag unnade mig en Cola light.