Igår var en sån där dag... Igen.

Ja. Igen.
Vet inte om jag kunde utläsa ett mönster av mina tidigare inlägg. Det verkar som att Juli/Augusti är en brytpunkt... Då jag orkar ta tag igen i min ätstörning. Det verkar också som att april/maj verkar vara brytpunkten då allt rasar samman. Kanske finns ett mönster?

Jag har "peakat" igen viktmässigt. Jag gråter inombords. Hur kan jag bara fortsätta misshandla min egen kropp, mig själv helt skoningslöst? Vad är det som driver den tanken hellre än att vårda sig själv? Hur långt kan detta gå? Om jag inte tar detta på allvar, om jag inte sätter stopp en gång för alla, hur långt kan siffrorna skena?
Vad är känslan just nu? Jo, mentalt är det känslan av skam som ligger tungt över allt. Misslyckad. Oduglig. Äcklig. Egentligen inget nytt. Dessa känslor bär jag om mig själv varje dag året om. Känslor som jag accepterar. Visst är det hemskt. Visst är det sorgligt.
Fysiskt känner jag den största skillnaden. Nu är jag jävligt tungandad. Trappor är skitjobbigt och jag går långsamt, tungt och flåsande. Det spänner över magen när jag sitter. Jag känner plufsigheten i ansiktet, hakan. Den där skämmiga jävla fethakan. Jag hatar den. Andningen är klart påverkad.

Nu vill jag börja ta hand om mig igen. Jag står inte ut!!!!
Igår gick bra.
Jag tänkte skriva hur "detoxen" ter sig.
Dag 1:
Frukost - ägg o smör o fettkaffe.
Lunch - En varmkorv, ägg, majonnäs.
Middag - hamburgare på sesambröd.

Visst sug på eftermiddagen. Hungrig på nattkröken. Åt ett ägg. Inget annorlunda mentalt eller fysiskt. Pissat mer på kvällen. (Släpper vätskan så fort??)

Dag 2:
Frukost - 2 ägg, ett sesambröd, smör, några skedar turkisk yoghurt med frön, lite acaciahonung och en fettkaffe.
Jag valde bort skålen m yoghurt då det drog iväg både i kolhydrater och kalorier.

Tog en tsk L-arganin för att stoppa ev sötsug i förebyggande syfte. Verkar fungera!

Mentalt: Fortfarande motiverad. Bestämd. Ställer mig ändå frågor kring hur jag ska hantera Gustavs födelsedag på Söndag med fikat. Jag har ju bakat som fan... Gooooda kakor.... Nä, nu gäller det att stålsätta sig! Varje dag är kritisk nu. Minsta fel så fallerar allt. Jag kan inte ta "lite" socker.
Fysiskt: Jättekissnödig! Huvudvärk.

På väg till Birsta nu och har bara haft i huvudet att jag skulle kunna äta kebabsallad... Men... Varför inte en vanlig sallad med linser osv?

Återkommer!

Till mor.

En bild på runda rabatten 2015.

Liten blir stor - alldeles för fort!!

Tänk. För snart ett år sedan så kom du till oss. Inte anade vi vilken underbar liten krabat som legat där i nio månader. Inte anade vi heller vad en förlossning innebär. Det senare skulle vi bli varse med besked.
-Jag kommer att skriva min förlossningsberättelse när jag känner mig redo.

Det första året har gått så fort. Ja, jag har tänkt det som de flesta tänker. -Nu ska jag banne mig se till att ta vara på tiden och vara närvarande. Och visst har jag varit det. Jag är faktiskt jättestolt att jag värjt mig mot de flesta påtryckningar, inte alla men de flesta. Med påtryckningar menar jag omvärldens och omgivningens krav och förväntningar. Jag har inte lyckats perfekt. Men jag har gjort det bästa jag kan och med det är jag nöjd.
Gustav har fått ett lugnt och tryggt första år. Han har haft både mamma och pappa nära och närvarande. Jag känner att jag har världens bästa pappa till mitt barn. Så lugn och så mycket kärlek.

Idag firade vi hans ettårsdag i förskott hos momma och boffa (bonusmoffa).
Momma hade gjort en smarrig jordgubbstårta med ett litet blått ljus och serpentiner i lampan. Gustav åt själv med skeden och hade verkligen en härlig stund med kladd och gegg. Han var så stolt när han fick beröm för att han åt själv med skeden. Gulle!

-Barn ska få vara barn. Kladd och geggamoja. Barn måste få vara barn - länge!

Bacon.

Gubben gjorde baconsås igår. Till det gjorde jag squashpasta. Lade till en hög med ruccola också.

Idag vaknade jag hungrig. Stekte bacon och äggröra till frukost. Behövde något mättande och salt.
Fikade fröknäcke och turkisk yoghurt igår på kvällen och det triggade direkt hunger till dagen därpå. Men det är ju så gott att få variera allt fett med något syrligt som yoghurt, så jag gör det iaf.

-Håll i.....

Nuså. Nya tag.

Efter två månaders totalstopp så är jag nu inne på dag tre.
-Nu tar vi det eeenn gång till...

Igår åkte vi till Birsta och Willys. Handlade med handscanner. Smidigt! Storhandlade. Och har säkrat nästintill vattentätt för att det inte ska finnas någon ursäkt att inte äta enl LCHF. Nya tag.

Jag har bakat en omgång fröknäcke och sesambröd.
Tampades med huvudvärken from hell första dagarna. Carb-detox!! Men bara att få de första vätske-kilonas resultat dag tre på vågen ger energi att fortsätta.

Metafor

Borde:

Du lägger handen på den heta plattan. Du känner av konsekvensen omedelbart och tar snabbt bort handen. Du bannar dig själv. Du lär dig att aldrig någonsin igen lägga din hand på en het platta.

Är :

Du lägger din hand på den heta plattan. Du känner till viss del av konsekvensen, tar bort handen. Du vänder dig till mig och bannar mig för hur jag kunde göra så att du lade handen på plattan...

Long time - No read

Update!

Köpt ny bil. En Mercedes -99. C200. Mörkblå. Och det är allt jag behöver veta. Samt att det bara är att vrida om nyckeln och köra. Premiärtur idag hem till mor.

Något hände. Två veckor in i Maj. Jag tappade mig själv igen. Satt i någon form av bubbla. Lyckades hämta igen mig själv när gubben blev ledig i början på Juni. Tack och lov.

Kan inte riktigt sätta fingret på vad som hände eller ens sätta ord på det. All energi rann av mig. Jag som hade njutit av att äntligen känna mig bättre. Ett bakslag kom och jag kan inte acceptera det. Vilket gör det hela svårare.

Jag var inte sån här förr. Jag är inte mitt gamla jag. Jag har inte energi. Knappt ibland ens till vardagsuppgifter. Att ta mig från punkt A till punkt B beskriver jag som att klättra i berg.

-Var är syrgasmasken???

Det som gör mig förbannad nu är att jag inte orkar ta hand om mig själv, vilket innebär att jag fullständigt skiter i att ens tänka på min hälsa. Jag vill tillbaka. Men jag har inte ork att bry mig om något just nu. Allra minst LCHF. Känner mig misslyckad igen. Kryper ihop och skäms. Glömmer mig och känner mig avslöjad. Känslan av oduglighet äter mig inifrån.

-STOPP!!

Har börjat läsa en klockren bok.

"Lär dig leva. Mindre stress - Mer närvaro" av Mats Billmark

Som om jag kunnat skriva den själv.

Jag laddade hem den som en e-bok från Adlibris och laddade ner appen "Mondo" där alla mina e-böcker finns samlade.